sannhistoria.blogg.se

Kommer ihåg när jag i 2a klass, ni vet när man är nyfiken på vad som händer runt en och man vill busa. Detta var i alla fall vad jag, Martin och Anna hade i huvudet. Anna hade lyckats sno med sig en tändare från sin mamma som hade däckat av som vanligt efter drickat och hennes pappa visste ingen var han var. 

 

Vi gick upp i skogen som vi hade i närheten och skulle leka, precis som vi hade gjort så många gånger innan. Intill den här skogen låg även sjö. Vi funderade på vad vi skulle leka. Det slutade med att jag kom på att vi kunde leka Brandman. Anna hade ju en tändare så om vi startade små, små bränder så hoppade vi på dom så det slocknade med en gång. Inget farligt skulle ju kunna hända tyckte vi. 

 

Vi började med en brand, Anna var den som tände eldarna och jag och Martin var brandmän. Men då Anna hade en hel del ilska inom sig så blev hon en aning besatt av att se eldarna som blev fler och fler. Det var ju sommar så det var torrt som fnöske, och plötsligt så var dom små eldarna alldeles för många och vi hann inte släckar dom. Plötsligt så stod lågorna högt och lågt och vi fick springa därifrån. 

 

När jag kom hem så kände mamma direkt att jag luktade lunt och jag kunde inte ljuga. Jag berättade vad som hade hänt och det slutade med att mamma ringde till Martins och Annas mamma. 

Dagen efter så gick jag till skolan, det var strax innan sommarlovet och vi alla längtade så. När jag kom till skolan så pratade inte Anna och Martin med mig och jag blev så klart lite ledsen. Men struntade i det. 

Som vanligt så var jag ensam på rasterna och gick in i tamburen när vi hade ätit lunch. Det var då det hände...

 

Anna och Martin stod och väntade på mig där inne och jag såg att dom var sura. 

 

Anna- Varför sa du till din mamma att vi var med?

Jag- Men jag ville inte ljuga.

Anna- Men vad sa du egentligen?

Jag- Som det var, att du hade tändare och jag och Martin skulle släcka. Men att det plötsligt blev för mycket så vi hann inte. 

 

Det hade visat sig att en stor del av skogen brunnit ner och brandkåren var där halva natten för att släcka. Vi var inte så poppis om man säger så. 

 

Martin- Min mamma är jätte arg på min nu.

Anna- Min mamma med och du vet hur hon är. 

Jag- Ja men det kommer inte hända igen för jag får inte leka mer med er. 

 

Då plötsligt gick dom båda emot mig, Martin hamnade bakom mig och drog ner mig på knä genom att dra i håret. Jag satt på knä och började dra upp garden som jag lärt mig på Jijutsun jag gick på, men jag hann inte. Smack sa det! Annas träsko träffade min näsa och blodet bara sprutade. När jag såg Annas ögon samtidigt som jag tittade upp så förstod jag att det var allvarligt.

 

Jag sprang iväg över hela skolgården och hörde Peter ropa, Tina vad har hänt? Men jag struntade i honom. Sprang allt jag kunde samtidigt som blodet bara rann ner på kläderna och marken. Kom fram till lärarrummet och bankade på dörren. Läraren som öppnade, Gunilla, blev helt blek i ansiktet och slängde i stort ner mig på soffan och dom andra lärarna hämtade handdukar och ringde min mamma. 

 

Det visade sig att nedre delan av näsan, nästippen och en del av näsbenet, hade fått en så hård spark så näsan var helt av och hade flyttat sig en liten bit. Det blev polisanmälning och operation för min del och idag är enda tecknet på att detta hänt att jag har en liten liten kula på näsbenet och att jag får som ett blåmärke när det är kallt. 

 

Detta var den första misshandeln jag råkade ut för och tyvärr så var det inte den sista. Men det tar vi en annan gång.