sannhistoria.blogg.se

Ja ser att det kikar in någon då och då så ber om ursäkt för att jag uppdaterat så dåligt men nu kommer det snart komma fler inlägg :) Så det blir något att läsa! 

Hoppas ni står ut med att vänta :) 

Hej hej.

Ser att det är några som är här inne och kikar. Har tyvärr inte hunnit med att skriva på ett tag men kommer att börja ordentligt i morgon igen. Har ett inlägg som väntar på att publiceras, ska bara gå igenom det igen! 

 

Men tack att ni är här inne :) 

Tänkte bjuda på lite bilder från barndoms området Svartemossen. Det var i denna skogen jag gjorde att började brinna med Martin och Anna. Det var här vi var på danskvällar varje helg, tittade på påskbrasa varje påsk och firade midsommar varje år. 

 

KOmmer komma fler berättelser o detta ställe men idag blir det bilder! 

 

Ja det är ingen som lämnar kommentarer men det gör inget, fast det hade varit roligt. Ni är några stycken i alla fall.

Jag tänkte förklara upplägget lite på denna bloggen då det kan vara lite förvirrande att jag hoppar mellan åren. 

 

I denna bloggen kommer jag att berätta om sådant som hänt mig i mitt liv och tyvärr så är det väldigt mycket tråkigt. Det har inte alltid varit lätt, men jag har överlevt med hjälp av min psykiska styrka. Det har varit många stunder då jag bara har velat lägga mig ner och somna in för gott. Tänkt att ta tabletter för att somna in, men då har jag blivit rädd. Har aldrig gjort ett självmords försök och det är jag glad för, men som sagt tanken har funnits där. 

 

När det gäller mina historier så kommer jag att skriva om det jag känner för just vid det tillfället som jag skriver. Det kan vara från min barndom, tonår eller tidigt vuxenliv. Allt som skrivs har hänt på riktigt och jag varken förskönar eller förstorar nånting. 

 

Många undrar säkert varför man gör en sådan här blogg. Jo för att även om man har kommit upp sig och gått en annan väg så är dessa händelser en del av mig. En del av mitt förflutna och ibland så gör det sig påminnt. Då kan det vara väldigt skönt att få skriva av sig. Det är min anledning till att jag startade denna bloggen. 

 

Men ni kan när som helst ställa frågor och jag kommer försöka svara på alla. Så tveka inte. 

 

Nu ska jag jobba lite men kommer tillbbaka sen.

 

Ta hand om er! 

 

Lite upptagen idag men kommer att blogga i morgon igen så kika in under dagen :) 

 

Kram till er alla! 

Kommer ihåg när jag i 2a klass, ni vet när man är nyfiken på vad som händer runt en och man vill busa. Detta var i alla fall vad jag, Martin och Anna hade i huvudet. Anna hade lyckats sno med sig en tändare från sin mamma som hade däckat av som vanligt efter drickat och hennes pappa visste ingen var han var. 

 

Vi gick upp i skogen som vi hade i närheten och skulle leka, precis som vi hade gjort så många gånger innan. Intill den här skogen låg även sjö. Vi funderade på vad vi skulle leka. Det slutade med att jag kom på att vi kunde leka Brandman. Anna hade ju en tändare så om vi startade små, små bränder så hoppade vi på dom så det slocknade med en gång. Inget farligt skulle ju kunna hända tyckte vi. 

 

Vi började med en brand, Anna var den som tände eldarna och jag och Martin var brandmän. Men då Anna hade en hel del ilska inom sig så blev hon en aning besatt av att se eldarna som blev fler och fler. Det var ju sommar så det var torrt som fnöske, och plötsligt så var dom små eldarna alldeles för många och vi hann inte släckar dom. Plötsligt så stod lågorna högt och lågt och vi fick springa därifrån. 

 

När jag kom hem så kände mamma direkt att jag luktade lunt och jag kunde inte ljuga. Jag berättade vad som hade hänt och det slutade med att mamma ringde till Martins och Annas mamma. 

Dagen efter så gick jag till skolan, det var strax innan sommarlovet och vi alla längtade så. När jag kom till skolan så pratade inte Anna och Martin med mig och jag blev så klart lite ledsen. Men struntade i det. 

Som vanligt så var jag ensam på rasterna och gick in i tamburen när vi hade ätit lunch. Det var då det hände...

 

Anna och Martin stod och väntade på mig där inne och jag såg att dom var sura. 

 

Anna- Varför sa du till din mamma att vi var med?

Jag- Men jag ville inte ljuga.

Anna- Men vad sa du egentligen?

Jag- Som det var, att du hade tändare och jag och Martin skulle släcka. Men att det plötsligt blev för mycket så vi hann inte. 

 

Det hade visat sig att en stor del av skogen brunnit ner och brandkåren var där halva natten för att släcka. Vi var inte så poppis om man säger så. 

 

Martin- Min mamma är jätte arg på min nu.

Anna- Min mamma med och du vet hur hon är. 

Jag- Ja men det kommer inte hända igen för jag får inte leka mer med er. 

 

Då plötsligt gick dom båda emot mig, Martin hamnade bakom mig och drog ner mig på knä genom att dra i håret. Jag satt på knä och började dra upp garden som jag lärt mig på Jijutsun jag gick på, men jag hann inte. Smack sa det! Annas träsko träffade min näsa och blodet bara sprutade. När jag såg Annas ögon samtidigt som jag tittade upp så förstod jag att det var allvarligt.

 

Jag sprang iväg över hela skolgården och hörde Peter ropa, Tina vad har hänt? Men jag struntade i honom. Sprang allt jag kunde samtidigt som blodet bara rann ner på kläderna och marken. Kom fram till lärarrummet och bankade på dörren. Läraren som öppnade, Gunilla, blev helt blek i ansiktet och slängde i stort ner mig på soffan och dom andra lärarna hämtade handdukar och ringde min mamma. 

 

Det visade sig att nedre delan av näsan, nästippen och en del av näsbenet, hade fått en så hård spark så näsan var helt av och hade flyttat sig en liten bit. Det blev polisanmälning och operation för min del och idag är enda tecknet på att detta hänt att jag har en liten liten kula på näsbenet och att jag får som ett blåmärke när det är kallt. 

 

Detta var den första misshandeln jag råkade ut för och tyvärr så var det inte den sista. Men det tar vi en annan gång. 

 

Önskar er alla en riktigt mysig kväll.

Tack att så många redan kikat in det kommer bli fler inlägg redan i morgon kommer ett.

 

Ta hand om er och era nära! 

 

Dagen då mamma och pappa gifte sig var det mysigt hemma. Vi åt god mat efter vigseln i församlingshemmet där mamma bar jätte fin lila klänning som Camilla hemma i tygaffären hade sytt upp till henne. Det var glada miner och alla vuxna hade börjat göra sig i ordning inför bröllops festen. 

 

Vid detta tillfället så gick jag i 3an men hade redan börjat ta ansvar för min yngre syskon. Jag tog med mig syskon till mammas vän som skulle passa oss.

Dagen efter så fick jag återigen ta med mig syskonen, fast nu skulle vi hem. Vi var jätte glada och ville höra om allt som hänt på festen. Men när ja öppnade ytterdörren till vår lägenhet så önskade jag att jag aldrig tagit dit mina yngre syskon. 

 

Mamma mötte oss i dörren. Blåslagen från huvud ner till tårna, hennes läppar var spruckna, ögonen var svullna och blåa. Hon grät kommer jag ihåg. Jag själv bara stirrade på henne med stora ögon och såg pappa smyga förbi in i sitt rum och stängde dörren. 

Jag gick och satte mig med mamma i soffan och hon sa att hon mådde bra och att vi inte skulle vara rädda. 

Sen var det inget mer den saken... 

 

Detta var den första gången jag såg mamma misshandlad av pappa, men det var inte den sista! 

 

 

Hej mitt namn på denna bloggen är Tina. Då det kommer att komma upp en hel del händelser på denna bloggen som jag inte vill att någon ska koppla till mig, så har jag valt ett annat namn. För att skydda min familj och mig själv och även andra i vissa tillfällen. 

 

Jag kommer att skriva min historia här. Ett liv av splittrad familj, alkoliserad mamma, droger, kriminalitet ochh mycket mer. Mitt liv har som ni kanske redan förstått inte varit som alla andras. Och att jag dessutom är tjej gör det ännu lite mer speciellt. 

 

Hoppas ni ska finna bloggen intressant. Ni får gärna fråga och tycka. Känner jag att frågorna blir för personliga så kommer jag att säga det, men försöker svara på dom flesta frågor.